Siv Andersson

Professor vid avdelningen för molekylär evolution

Hennes forskningsgrupp var den första i Sverige att sekvensera hela arvsmassan hos en organism och idag har hon hunnit handleda 16 doktorander till doktorsexamen. Siv Andersson visar en livlig entusiasm och energi för allt hon gör, vare sig det är att forska eller att idrotta.

När insåg du att du ville forska på molekylär evolution?
På gymnasiet, men jag var intresserad av många saker och pendlade kraftigt mellan dem. Först ville jag bli författare och astronom, men sista året på gymnasiet läste vi om DNAts uppbyggnad och då bestämde jag mig för att det var det jag skulle syssla med.

Vilka arbetsuppgifter har du idag?
Jag forskar, vilket nuförtiden i praktiken innebär att jag handleder, skriver på manuskript och kommer med idéer. Det är doktoranderna som faktiskt utför det mesta av forskningen idag. Jag har många administrativa uppgifter, bland annat en hel del internationella uppdrag och jag föreläser på konferenser, så det blir många resor. Förr i tiden undervisade jag mycket, men numera hinner jag bara med att gästföreläsa på ett par kurser.

Hur är det att handleda doktorander?
Jag tycker att det är jätteroligt. Men det är mycket individuellt, människor är olika, har olika sätt att arbeta på och projekten skiljer sig åt. Det gör varje doktorand unik. Det är en väldig utmaning att handleda, eftersom man aldrig riktigt kan garantera att projekten går bra. Å andra sidan måste man ta en del risker för att nå spännande resultat. Det gäller att balansera så att det blir intressant forskning samtidigt som doktoranden kan skriva artiklar till sin avhandling.

Hur finner du inspiration till din forskning?
När jag ser en olöst fråga, någonting jag inte förstår, så inspirerar det mig. Då vill jag veta hur det egentligen fungerar. Det bästa är när jag inte vet riktigt hur jag ska lösa problemet, när det är en utmaning – då är jag som mest inspirerad.

Vad gör du på din fritid?
Just nu idrottar jag ganska mycket. Förut sportade jag inte alls, jag var fullt upptagen med jobb och familj, men för fem år sedan gjorde jag en svensk klassiker för att komma igång och träna. En svensk klassiker är när man tar Vasaloppet, Vätternrundan (cykel), Vansbrosimningen och Lidingöloppet (löpning) inom ett år. Sedan dess har jag gjort den svenska klassikern varje år. I år tyckte jag att det var dags att komma igång och tävla på riktigt, så jag har löst tävlingslicens på cykel och åkt min första tävling - svenska mästerskap på cykel för tävlande över 30 år. I och med det blev jag uttagen till svenska landslaget för 30+, så nästa tävling är nordiskt mästerskap.

Förebild: Ingen specifik. I varje människa finns det alltid något man kan beundra.
Favoritplats: Hemma i Morshyttan.
Största upptäckten: När vi bestämde tyfusbakteriens arvsmassa. Det var första gången någon sekvenserade ett helt genom i Sverige. Nu är sånt vardagsmat, men då var det en utmaning.

Sara Engström