Per Ahlberg

Professor vid avdelningen för Evolutionär organismbiologi

På Per Ahlbergs skrivbord ligger ett flertal avgjutningar. Bland dem finns en riktigt speciell som hans grupp har hittat förlagan till; det allra äldsta kända fotavtrycket av landlevande ryggradsdjur. Det är 395 miljoner år gammalt och ändrar hela vår tidsuppfattning om när våra förfäder lämnade havet och började gå på land.

Hur kommer det sig att du började forska på ryggradsdjurens evolution?
Intresset för den förgångna djurvärlden är något jag haft med mig från barndomen, jag var dinosauriefrälst vid femårsåldern, och intresset har hållit i sig.

Berätta mer om fotavtrycket som ni har hittat.
Detta fotavtryck är väldigt aktuellt just nu och var med i Nature januari 2010. De skelett vi har hittat av tidiga landlevande ryggradsdjur är ca 380-375 miljoner år gamla och i äldre avlagringar finner vi övergångsformer, det vill säga djur som har levat både i vatten och på land. Därför har man länge tänkt sig att det är kring denna tid som ryggradsdjuren lämnade vattnet, men i och med detta avtryck visar det sig att den slutsatsen har varit felaktig. Detta spår är betydligt äldre än även övergångsfiskarna och förändrar vår bild av övergången från vatten till land - den måste ha skett mycket tidigare än vi trodde.

Vad bör man studera om man siktar mot att arbeta med paleontologi i framtiden?
Det är ett gränsöverskridande ämne som kräver både biologisk och geologisk kunskap, så man kan till exempel börja läsa biologi eller geologi och sedan komplettera med det andra ämnet. Det finns specifika kurser som riktar in sig på paleontologi, men i mycket blir det en fråga om att samla ihop en lämpligt portfölj av kurser. Utöver det är det bra att ta mod till sig och ta kontakt med folk som forskar på området och som kan ge en tips.

Har du hand om några kurser?
Jag är kursansvarig för ”evolutionär organismbiologi” som fokuserar på kopplingen mellan utvecklingsbiologi och evolution.

Hur tycker du att det är att forska vid Uppsala universitet?
Innan jag kom hit arbetade jag på National History Museum i London. Nu har jag varit här i sju år och det har fallit ut väldigt väl. Jag gillar att vara baserad i en universitetsmiljö och ha kontakt med studenter och doktorander. Det är trevligt och håller en fräsch. Jag sätter värde på att vara i en heterogen miljö istället för att bara vara med människor som gör samma saker som jag själv. På det här sättet kan man finna kopplingar mellan paleontologi och andra forskningsområden, till skillnad från i en museummiljö där det gärna blir lite homogent.

Vad har du för fritidsintressen?
Jag har förtvivlat lite tid. Intressen har jag förvisso, det gäller bara att få tillfälle att utöva dem. Jag spelar lite renässansluta, inte särkskilt väl, men till husbehov. I övrigt är jag generellt intresserad av kulturhistoria, vilket inkluderar till exempel konst och arkitektur.

Förebild: Egentligen har jag ingen individuell förebild. Det finns flera personer - inte bara forskare - som jag ser som inspirerande människor.
Favoritplats: Jag har en förkärlek för gamla kulturstäder, några av mina favoriter är Cambridge, York och Florens. Även Uppsala står sig rätt bra.
Största upptäckt: De här fotspåren. Det är en upptäckt som påverkar vår tolkning av väldigt mycket annat. Nästan allt som har skrivits om landryggradsdjurens uppkomst de senaste 25 åren behöver på något sätt omvärderas.

Sara Engström