Elena Jazin

Professor vid avdelningen för Zoologisk utvecklingsbiologi

Ett specifikt operastycke består alltid av samma noter, men resultatet blir väldigt olika beroende på var i världen och med vilken orkester det framförs. På samma sätt är det med beteendegenetik; gener och miljöfaktorer samspelar vilket resulterar i olika beteende, förklarar Elena Jazin. Det mest spännande med att vara forskare är, enligt henne, sökandet efter svar som ständigt genererar nya frågor att besvara.

Hur kom det sig att du blev forskare?

Mitt eget intresse för gener och miljö började mycket tidigt, jag avlade kanariefåglar när jag var 10 år gammal och observerade deras beteenden. Faktum är att när jag fortfarande bodde i Argentina så studerade jag psykologi, men mina lärare tyckte att jag hade ett alltför biologiskt synsätt. De trodde att det mesta av människans beteende berodde på uppväxtmiljön och inte på generna. Därför rådde de mig att söka mig bort från psykologin. Så jag började läsa biologi i Argentina och därefter forskarutbildning i USA. Under den tiden profilerade mig alltmer mot beteendegenetik, vilket är det som jag jobbar heltid med idag.

Vilka arbetsuppgifter har du?

Dels så leder jag en forskargrupp i beteendegenetik och handleder doktorander, dels är jag ansvarig för en kurs på masterutbildningen som heter Genes, Brain and Behavior. Kursen är mycket populär och det har kommit studenter från andra länder och städer hit till Uppsala för att läsa den. Jag har en del administrativa uppgifter också, men den mesta tiden går till forskning.

Hur går arbetet i din forskningsgrupp till?

Vi tittar på hur gener och miljö påverkar beteende. För att göra det studerar vi människor, apor, rävar, hundar, vargar och möss. Vi samarbetar med folk runtom i världen som skickar data till oss. Dessutom har vi fått hjärnvävnader från så kallade ”brain banks” som vi kan undersöka och koppla till individens beteende. Till exempel har vi tittat på hjärnor från vilda rävar och jämfört dem med rävar som har avlats fram för att vara tama. Vi studerar också skillnader och likheter mellan könen. Förra året publicerade vi en artikel som visade att i hjärnan finns vissa skillnader mellan könen som är konserverade mellan människor och apor. I år har vi skrivit en artikel som visar att genetiska skillnader mellan kvinnors och mäns hjärnor finns redan innan födseln.

Vad är det roligaste med det du gör?

När min dotter blev tillfrågad i skolan om vad hennes mor gör så sa hon att jag åker till jobbet och leker med hjärnor. Det är precis så! Det är själva det problembaserade sättet att jobba på som gör det så roligt.

Har du något särskilt mål med din forskning?

Jag har en dröm om att någon gång kunna inviga ett center för hjärnforskning i Uppsala, en dröm som jag delar med många andra forskare. Det skulle göra det möjligt att sammanföra människor som arbetar med hjärna och beteende, som idag är utspridda på olika fakulteter. På så vis kan forskare med olika erfarenhet interagera och samarbeta med varandra. För mig är det viktigt och självklart med tvärvetenskaplig forskning, och jag jobbar på att få till mer sådant i Uppsala.

Vad gör du på din fritid?

Jag gillar allt som har att göra med vatten, så jag simmar och åker båt ofta. Det är roligt att åka rullskridskor också, och ta hand om hunden, och umgås med familjen, och dona i trädgårdslandet och dansa tango! Utöver det så är teater en passion som jag hinner med ibland.

Förebild: Sigmund Freud när han var ung och tänkte på både biologi och psykiatri.

Favoritplats: Anderna och glaciärerna i södra Argentina.

Största upptäckten: Ingen enskild upptäckt är i sig själv tillräckligt stor, det är vad man gör tillsammans med andra forskare i världen som faktiskt betyder någonting.

Sara Engström