Franziska Pietsch

Hon trivs jättebra på masterprogrammet i biologi. Hon är imponerad över hur bra våra kursutvärderingar fungerar och tycker svenskarna tar väl hand om utländska studenter.

Franziska Pietsch är född och uppvuxen i Bernan precis utanför Berlin i Tysland. Hon började sina biologistudier vid Osnabrück universitet och ville fördjupa sig i evolution och ekologi men tog istället en kandidatexamen i cellbiologi. Sista terminen på kandidatprogrammet åkte hon till England på ett Erasmus-utbyte. Innan hon valde Sverige för sina masterstudier hade hon varit i här på semester flera gånger.
- Jag tyckte verkligen om Sverige och visste att universitetsutbildningarna i Sverige håller hög klass, det är välkänt i Tyskland. Uppsala universitet är mycket berömt och många professorer i Uppsala är välkända vid mitt hemuniversitet.

Nöjd med studierna

Franziska kom till Uppsala i somras och studerar nu sin andra kurs på masterprogrammet i biologi. Hon tycker det är svårt att jämföra nivån på kurserna i Tyskland jäntemot Sverige, men tror att den är ungefär densamma i de båda länderna. Dock ser hon vissa skillnader i utbildningssystemen:
- Här tar man bara en kurs i taget och det är mycket mer studentinflytande med kursrepresentanter för varje kurs till exempel. Jag tycker att det är verkligen bra att studenterna har möjlighet att påverka sin utbildning. Hon tycker också att det är en mer avslappnad atmosfär mellan studenter och mellan studenter och lärare här.
- Det känns konstigt att säga ”du” till alla. Det gör man aldrig vid Osnabrück universitet.

Många sociala aktiviteter

Som många andra internationella studenter bor Franziska i Flogsta, ett studentområde i utkanten av Uppsala.
- Mina korridorkompisar är jättetrevliga. Från början var det tre svenskar men nu är det bara två kvar. Förutom dessa två är alla från olika länder, något som jag uppskattar mycket. Franziska säger att hon tillbringar större delen av sin tid med andra internationella studenter eftersom det är lättare att komma i kontakt med dem.
- Svenskar är ganska lika tyskar, det är lätt att komma i kontakt med dem men svårare att komma dem riktigt nära. Men folk här i Uppsala verkar vara öppensinnade mot utländska studenter och behandlar ingen illa trots att hela staden är full med folk som inte talar svenska.

Även om Franziska bara har bott i Uppsala i ett halvår har hon redan provat på många olika saker på fritiden. Hon har jobbat på Värmlands nation, gått med i en kör och ”the gympa-thing” som hon kallar den typiskt svenska ”Friskis och svettis”-gympan. Hon har också nyligen anmält sig till klarinett-lektioner och blivit vald till representant för de internationella studenterna i BÄR (Biologiska ämnesrådet) som är en sammanslutning av biologistudenter.

När Franziska är färdig med sina masterstudier vill hon hellre stanna i Skandinavien än åka tillbaka till Tyskland. Hon vill lära sig svenska nu när hon är här i Sverige även om man klarar sig bra med engelska här.
- Jag vill verkligen lära mig svenska men av någon anledning fortsätter jag prata engelska med mina svenska kompisar. Min ambition är att kunna förstå åtminstone lite svenska!

Madelene Törnqvst