Hennes examensarbete handlade om att utreda släktskap mellan individer på Vasaskeppet. Idag arbetar hon med personidentifiering på uppdrag av polisen, och utvecklar metoder för analys av mitokondrie-DNA. Maria Lembring är forskningsassistent inom rättsgenetik. Hon brukar inte se på TV-programmet CSI - däremot är hon intresserad av arkeologi och historia.

Maria Lembring hamnade emellan det gamla utbildningssystemet och Bologna-systemet och valde att komplettera sin magisterexamen med ytterligare ett arbete för att få en masterexamen:
- Jag ville passa på att få mer praktisk erfarenhet och dessutom få en examen som är mer gångbar utomlands. Hon läste många kurser i molekylärbiologi och särskilt kommer hon ihåg den dåvarande kursen ”Medicinsk och kemisk genetik”. Under den kursen väcktes ett nytt intresse hos Maria;
- Vi hade en föreläsare som arbetade med rättsgenetik, det verkade mycket intressant. Överlag är Maria mycket nöjd med utbildningen som enligt henne höll en hög nivå.
- Det enda som var mindre bra var att labgrupperna var för stora, men det kanske har ändrats nu. Flera gånger under utbildningen hörde Maria talas om en dålig arbetsmarknad för biologer, men det lyssnade hon inte till.
- Många begränsar sig för att de inte tror att det finns möjligheter. Jag tillät mig inte att göra det.

Intresset för rättsgenetik växte och Maria kom att göra två examensarbeten inom området rättsgenetik. Först gjorde hon ett i Rotterdam, och senare ett på Institutionen för genetik och patologi där hon arbetar idag. Det sista examensarbetet handlade om att utreda eventuell släktskap mellan de individer som dog på Vasaskeppet. Till sin hjälp hade Maria 400 år gamla tänder, och analys med hjälp av mitokondrie-DNA var nödvändig.
- Eftersom jag är historieintresserad var masteruppsatsen otroligt spännande för mig. Mina resultat kan jag tyvärr inte berätta så mycket om. De kommer att kompletteras och ingår i ett större projekt men de är klart intressanta.

Idag arbetar Maria som forskningsassistent i Marie Allens forskargrupp på Institutionen för genetik och patologi på Rudbecklaboratoriet. Där analyseras bl.a. mitokondrie-DNA i material från olika rättsfall. Statens kriminaltekniska laboratorium skickar dit material som inte innehåller tillräckligt DNA för rutinmässig DNA-analys.
- Vi kan få in ett frimärke som någon slickat på, eller hårstrån utan rot. Ofta är materialet nedbrutet och det tar mycket tid att få fram resultat. Under en analys får Maria och forskningskollegorna inte reda på särskilt mycket om själva rättsfallen, men oftast får de domen skickad till sig i efterhand.
- Det är intressant att få veta vad det egna arbetet har lett till, och bra att man inte vet för mycket under tiden man arbetar med fallet. Utöver rättsfallen arbetar Maria med att ta fram nya metoder och utveckla de befintliga analysmetoderna. Hennes tjänst är det säkert många som vill ha.
- Ja, konkurrensen inom mitt område är hård. Men jag hoppas att jag får fortsätta. På fritiden läser Maria gärna böcker i historia och arkeologi och är intresserad av de nya kunskaperna om neanderthalmänniskan och dinosaurier. Eventuellt kan hon återigen få studera något historiskt om hon fortsätter att arbeta där hon är idag, forskargruppen har nämligen vid flera tillfällen löst historiska gåtor med hjälp av sina avancerade tekniker.

Madelene Törnqvist, juni 2009

Tillbaka till profiler